Vad har jag gjort?!

I helgen..

Ja det ska jag ta och berätta.
Lördagen började med en dusch, sen packade jag å sen for vi en sväng på Strömpilen, där impulsköpte jag en tröja, för jag kan inte ha samma sak flera fester (hmm.. för visst är jag en kändis som blir dissad i tidningar om jag har samma sak flera gånger?!) nåväl... Sen fick jag skjuts av min kära sambo till bussen som skulle ta mej vidare till Skellefteå.

På bussen inser jag till min förtvivlan att jag glömt vinet i lägenheten, jag hade ju varit så smart förra veckan och köpt en box så att jag skulle slippa spendera så mycket mer pengar denna månad...Åhhh..klassiskt klant-Tina!

TIllslut kom jag fram till Skellefteå, Karkan min vän skulle ha inflyttningsfest, så jag fick instruktioner att gå genom tunneln å bortanför det gula huset finns litet konstigt gult hus, dit skulle jag! Jag gick med min sjal svept runt mitt huvud genom snöstormen som dragit in över staden...jag gick förbi det gula huset, å började spana efter det konstiga huset. Men jag såg inget annat än nått som såg ut som ett garage. Så jag ringde min vän, men samtidigt som hon svarade så insåg jag att, näe...det var inte nått garage, det var där hon bodde! Så snäll som jag är började jag asgarva! Men jag fick lära mej att man inte ska dömma nått efter utsidan, det var en grym lägenhet! Riktigt fin!

Där inne satt Anna å Karkan, hungriga som få. Så en tripp till Tatung där vi fick erfara god mat men också en massa förkylda gäster, vi kom fram till att det inte är jättefräscht när folk sitter och hostar å snorar när man ska äta! Vi kom också fram till att Skellefteå just denna lördagkväll bestod till 75% av Norsjöbor, iaf om man bara räknar dom vi mötte på väg till och på restaurangen!

Mätta och belåtna stegade vi hemmåt till det konstiga huset, trevlig liten förfest med andra chansen och vin och hundar och fotografering och vin och sen Balzac.

Där hände något som jag å Anna sent kommer att glömma: Först gick Kattis, Linda och Karkan, vakterna kramade om dom, sa "välkomna tjejer!" sen gick de förbi kassan å alla var glada å välkomnande, inte skulle dom betala inte. Så jag å Anna stegade efter, men icke sa nicke, vi skulle minsann betala för oss!!??!?!!? Vad hände där?! Känner att jag måste gå till grunden med detta! Duger vi inte? Är vi sämre än dom? Har vi missat att gå med i nån sorts...näe.. VAD HÄNDE? hahaha

Aja, det var i alla fall riktigt trevligt ute på Balzac, trots att jag var tvungen att stå i kö i 40 minuter när jag skulle hem! Promenaden hem gick fint tills jag var precis utanför Karkans lägenhet, då vänder jag mej om å där står en kille med byxorna nerdragna, jag frågar honom vad han riktigt håller på med och han svarar mej att han går...å då säger jag "Trevligt!" (med lite sarkastisk ton) och går vidare mot Karkans dörr. Då följer han efter mej å jag säger igen "Vad gör du?" å han säger att han ska följa med mej å då säger jag så strängt jag bara kan... "men hur dum är du? gå tillbaka till vägen!" han sprang iväg och jag kände mej väldigt vuxen och stolt över att jag vågade höja rösten. I vanliga fall är jag den som skulle ha kutat till Karkans dörr, låst den och sen varit hur rädd somhelst föratt han skulle yx-mörda mej eller nått! Det var tur att jag inte gjorde så för dörren var låst, så då ringde jag Anna och bad henne öppna...Hon svarade lite otrevligt: "MEN ÅHHHHHHHHHHHH, JA, JAG KOM!!" 

Lite telefonsnack å sen blev det gonatt, mitt första val var att sova på köksgolvet, men efter nån timme så lockade soffan på övervåningen!

Bussresan hem på söndagen som Stina så snällt tipsade om, kvart över ettan, den skulle jag å anna ta! Den tog oss på en sightseeing genom inlandet. Anna mådde illa å ville spy, vi käkade pepparkakor och var lagomt nöjd när vi kom fram till umeå tre timmar senare! Tack för tipset Stina!

Helgen avslutades med ännu en grym middag à la Stina-Tina-Anna!

Nu är det bara tisdag, onsdag, torsdag å fredag kvar till helg! Wooohoooww!!!!!

Kommentarer
Postat av: Säg maaama

Usch, det var en obehaglig situation! Gå inte ensamma!!

2008-03-11 @ 21:00:19
Postat av: Tina

Du behöver inte oroa dej, det gör vi inte... var bara sista meterna innan karkans dörr som jag gick ensam! Så pass bra har vi blivit uppfostrade :)

2008-03-11 @ 22:39:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0