Sambolivets start
Det hela började i augusti 2007 när vår månadslånga praktik just börjat, när den ena parten helt plötsligt blev utslängd på gatan av sin tidigare sambo. Nämner inga namn. Den andra parten tog den första parten under sina vingar och inhyste part 1 i sin kompis lägenhet på Storgatan. Detta var början på två ett två veckors intensivt umgänge kryddat av cappuccino och avokado-sallad med en touch av mango. Även en hel del vaniljté (och vin) förtärdes och en maträtt fick ett nytt namn. Under dessa veckor hanns en hel del med. En tisdagsfest ingen glömmer, en bio, choclate chip cookies från Sandys, den heta veggen, ett gäng lunchdater och youtube-klipp.
Sambotidens soundtrack var Mika och Salem Al Fakir och vi började varje morgon till tonerna av Who I am och Love today. Även samtliga fester inleddes till dessa låtar. Man kan nog säga att de flesta aktiviteterna i längenheten skedde till just dessa artister eftersom att de konstant låg i playlisten.
En annan vi lyssnade på och studerade noga var den väldigt proffessionella artisten Samwell med hiten "What, what in the butt" som bjöd på väldigt många roliga stunder.
Ibland tog vi oss även en promenad. Bland annat gick vi ut till Teg en gång för att titta på hus. Vi gick väldigt långt. Öst på stan - Teg - Väst på stan - Centrum - Haga - NUS - Öst på Stan (hem). Det tog ett tag men vi hittade många hus. Dock inget vi skulle kunna köpa.
Tisdagsfesten som ingen glömmer, började bra och lugnt på Storgatan. Lite vin förtärdes och vi lyssnade förmodligen på Mika och Salem, kanske Mando också. Sen satte vi oss i en taxi till Haga, där festen fortsattes tillsammans med andra törstiga själar. Sen gick det utför. Det blev väldigt mycket vin, kanske aningen för mycket, mest för att glasen var väldigt stora och rymde för mycket. Man lurade sig själv helt enkelt ("har jag bara druckit ETT glas?!? Bäst att ta ett till... upp till kanten tack!"). Vi begav oss ut mot nattlivet på cykel. En ramlade av sin cykel när denna skulle parkeras. Men det gick bra (personen i fråga minns inget av händelsen. Personen i fråga ramlade även av cykeln en gång till men detta i slutet av kvällen). Vi dansade på ett dansgolv som kändes som en skokartong, svetten rann eftersom det var väldigt varmt och fuktigt i den så ibland tog vi lite luft. Det blev drinkar och förmodligen shots. Inte bara en eller två utan ett gäng. Samtliga i sällskapet blev slightly överförfriskade och en åkte snart hem. Två av de andra irrade nog omkring på eget håll, svärmade med okända i baren och träffade kanske andra bekanta. När kvällen led mot sitt slut tog vi på oss våra kläder och gick. Då hade en annan hunnit ta sin väska och gå hem till någon annan (jackan hade lämnats kvar på Haga). Fyra stycken begav sig mot Öst på stan. En i telefonen som sprang fram och tillbaka och försvann och kom tillbaka och gömde sig och kom tillbaka och retade gallfeber på de medföljande. Åtminstone på en, som tillslut blev spritt språngande och började jaga den första personen som var totalt oförstående och ignorant mot diverse anklagelser. Den arga personen försvann sedan själv efter att ha hämtat en cykel (kanske) och så var vi tre. Den runtspringande personen deklarerade snart att det saknades en lägenhetsnyckel och färden fortsattes förbi Öst på stan mot de nybyggda husen 45 minuter bort. Under den tidigare jakten hade personen som sprungit runt lyckats förlora både halsduk och kofta men märkte förstås inget förrän man nådde lägenheten långt, långt borta. Samtliga festdeltagare somnade nog rätt omgående efter jakt, vilsecykling, korvburksöppning/knivförstöring och tidig hemgång. På onsdagsmorgonen, som kom alldeles för snabbt vaknade man varken utvilad eller helt nykter. 45 minuter till start. Tog bilen för att hinna svänga förbi Öst på stan (lägenhetsnyckeln hittades på golvet av ägaren med funderingen: "varför gick inte jag hem?" som fick svaret: "du hade ingen nyckel". Nyckeln hade, med mycket tanke bakom, placerats i tröjan och behån. Där skulle ingen hitta den. Inte ens den som hade tröjan på sig).
Dagen var segast och vid klockan 15 fick arbetsdagen ett abrupt slut. Lunchen hade ägnats åt sökning av tappade kläder, en lycksökning visade det sig, koftan hittades mellan ett träd och en buske. Halsduken är fortfarande försvunnen. På lunchen uppdagades även ett hål i ett par strumpbyxor med ett mycket tydligt rivsår i form av ett stor U. Efter en utredning kom man fram till att U:et förmodligen var effekten av en staketklättring under natten. Klädstilen under denna dag var också aningen speciell. Träningsjacka och barfota i klackskor var den ena, en annan trotsade hösten genom att gå till jobbet utan jacka och i klänning och högklackat. Resten av dagen är historia men tisdagskvällen glömmer man inte...
En bild från augusti 2007:
Lisa och Tina på O'Learys en onsdagskväll när bl.a Sverige hade match!
Sambotidens soundtrack var Mika och Salem Al Fakir och vi började varje morgon till tonerna av Who I am och Love today. Även samtliga fester inleddes till dessa låtar. Man kan nog säga att de flesta aktiviteterna i längenheten skedde till just dessa artister eftersom att de konstant låg i playlisten.
En annan vi lyssnade på och studerade noga var den väldigt proffessionella artisten Samwell med hiten "What, what in the butt" som bjöd på väldigt många roliga stunder.
Ibland tog vi oss även en promenad. Bland annat gick vi ut till Teg en gång för att titta på hus. Vi gick väldigt långt. Öst på stan - Teg - Väst på stan - Centrum - Haga - NUS - Öst på Stan (hem). Det tog ett tag men vi hittade många hus. Dock inget vi skulle kunna köpa.
Tisdagsfesten som ingen glömmer, började bra och lugnt på Storgatan. Lite vin förtärdes och vi lyssnade förmodligen på Mika och Salem, kanske Mando också. Sen satte vi oss i en taxi till Haga, där festen fortsattes tillsammans med andra törstiga själar. Sen gick det utför. Det blev väldigt mycket vin, kanske aningen för mycket, mest för att glasen var väldigt stora och rymde för mycket. Man lurade sig själv helt enkelt ("har jag bara druckit ETT glas?!? Bäst att ta ett till... upp till kanten tack!"). Vi begav oss ut mot nattlivet på cykel. En ramlade av sin cykel när denna skulle parkeras. Men det gick bra (personen i fråga minns inget av händelsen. Personen i fråga ramlade även av cykeln en gång till men detta i slutet av kvällen). Vi dansade på ett dansgolv som kändes som en skokartong, svetten rann eftersom det var väldigt varmt och fuktigt i den så ibland tog vi lite luft. Det blev drinkar och förmodligen shots. Inte bara en eller två utan ett gäng. Samtliga i sällskapet blev slightly överförfriskade och en åkte snart hem. Två av de andra irrade nog omkring på eget håll, svärmade med okända i baren och träffade kanske andra bekanta. När kvällen led mot sitt slut tog vi på oss våra kläder och gick. Då hade en annan hunnit ta sin väska och gå hem till någon annan (jackan hade lämnats kvar på Haga). Fyra stycken begav sig mot Öst på stan. En i telefonen som sprang fram och tillbaka och försvann och kom tillbaka och gömde sig och kom tillbaka och retade gallfeber på de medföljande. Åtminstone på en, som tillslut blev spritt språngande och började jaga den första personen som var totalt oförstående och ignorant mot diverse anklagelser. Den arga personen försvann sedan själv efter att ha hämtat en cykel (kanske) och så var vi tre. Den runtspringande personen deklarerade snart att det saknades en lägenhetsnyckel och färden fortsattes förbi Öst på stan mot de nybyggda husen 45 minuter bort. Under den tidigare jakten hade personen som sprungit runt lyckats förlora både halsduk och kofta men märkte förstås inget förrän man nådde lägenheten långt, långt borta. Samtliga festdeltagare somnade nog rätt omgående efter jakt, vilsecykling, korvburksöppning/knivförstöring och tidig hemgång. På onsdagsmorgonen, som kom alldeles för snabbt vaknade man varken utvilad eller helt nykter. 45 minuter till start. Tog bilen för att hinna svänga förbi Öst på stan (lägenhetsnyckeln hittades på golvet av ägaren med funderingen: "varför gick inte jag hem?" som fick svaret: "du hade ingen nyckel". Nyckeln hade, med mycket tanke bakom, placerats i tröjan och behån. Där skulle ingen hitta den. Inte ens den som hade tröjan på sig).
Dagen var segast och vid klockan 15 fick arbetsdagen ett abrupt slut. Lunchen hade ägnats åt sökning av tappade kläder, en lycksökning visade det sig, koftan hittades mellan ett träd och en buske. Halsduken är fortfarande försvunnen. På lunchen uppdagades även ett hål i ett par strumpbyxor med ett mycket tydligt rivsår i form av ett stor U. Efter en utredning kom man fram till att U:et förmodligen var effekten av en staketklättring under natten. Klädstilen under denna dag var också aningen speciell. Träningsjacka och barfota i klackskor var den ena, en annan trotsade hösten genom att gå till jobbet utan jacka och i klänning och högklackat. Resten av dagen är historia men tisdagskvällen glömmer man inte...
En bild från augusti 2007:
Lisa och Tina på O'Learys en onsdagskväll när bl.a Sverige hade match!
Kommentarer
Postat av: tibban
Kommer denna blogg att dö när ni flyttar från Storgatan 114?
Postat av: Elin
den tisdagsfesten lär man aldrig glömma!! HAHA
Postat av: Anonym
Det finns just idag ingen anledning till oro angående bloggens överlevnad. En vecka ska vi väl åtminstone lyckas hålla den vid liv! Det blir tufft, men vi kommer göra vårt bästa för att leverera vår cappuccinovardag i bokstavsform!
Trackback
